De flesta nya webbtjänster implementeras utifrån en Mobile First-filosofi.
Allt är uppkopplat, allt är mobilt, men var finns allting?
Sätt en anteckning i din kalender för att komma ihåg något - inte när, utan var du ska göra det.
Trådlös kommunikation är perfekt för rörliga enheter. Ändå kopplade vi under 1900-talet ihop saker och ting bakvänt: En tung tv behövde strömförsörjning men tog emot luftburna tv-signaler via antenn. När någon ringde till dig ringde de till telefonens plats; ett vardagsrum eller ett kök, men inte till en specifik person, eftersom telefonsladden band enheten till vägguttaget.
Idag finns det fortfarande stora (platta) tv-apparater via kabel, medan telefoner är trådlösa och mobila. Ökningen av trådlös bandbredd gör det dock möjligt att även titta på tv i farten - strömning via den ständigt närvarande internetuppkopplingen. Vi knyter samman allting.
Men från var och till var?
Positionering via GPS är - för var och en av oss med ett par ögon - tillräcklig, även om precisionen ofta inte är bättre än 8-10 meter från målkoordinaten. En sådan precision räcker inte för att avgöra om du går på trottoaren eller på gatan, eller om en bil befinner sig i höger eller vänster körfält.
Och dessutom: om fysiska föremål blockerar signalen är du vilsen. För bilar som kör mellan höghus i stadsmiljöer, i tunnlar eller navigerar mellan flera våningsplan i ett parkeringshus innebär detta förlust av navigationsfunktioner; hur hittar man rätt igen?
Nästa steg är självkörande fordon
Eftersom enheter numera för det mesta vet var de befinner sig, är nästa logiska steg att se till att rörliga föremål vet var och hur de ska ta sig någonstans. Bilindustrin kategoriserar en rad definitioner från manuellt framförda fordon, fordon med ett fåtal assisterande funktioner såsom att ta foten från pedalen vid farthållare, händerna från ratten vid parkeringsassistans eller både fot och händer borta vid filhållning, till att till och med ta ögonen från vägen när helt autonoma system mognar. Men vägar som vi känner dem är blandade zoner med fotgängare, cyklister och djur där alla rör sig slumpmässigt (jag körde en gång på ett vildsvin på tysk autobahn klockan 02 på natten. Min Volvo överlevde!). Därför är motorvägar med sina enkla regler och inga korsande objekt (vildsvin undantagna!) sannolikt den första platsen där autonoma bilar släpps fria.
Vissa autonoma tillämpningar står i grunden under central kontroll, såsom obemannade tunnelbanetåg eller automatiserad containerhantering vid hamnterminaler: Platser där det inte finns några människor och andra slumpmässiga sammanträffanden inte uppstår.
För industriella ändamål verkar autonoma lösningar lovande för att minska driftskostnaderna: Utöka monterings- eller hanteringsroboten genom att låta autonoma fordon flytta delar till och från monteringslinjen. Flytta gods in i, runt på och ut ur ett lager. Avlastning, sortering och ompaketering från inkommande containrar till lastbilar som levererar den sista milen till kunderna.
I de flesta fall räcker det inte med ett enskilt och enkelt system för att bestämma positionen. För att göra systemet robust kommer olika tekniker att samverka och kalibrera sig själva genom att addera relativ indata (såsom accelerometer och gyroskopisk avkänning av ett fordon) till exempelvis ett trådlöst positioneringssystem.
Det finns gott om beprövad och operationell automationsteknik för att spåra och styra utrustning och gods. Utmaningen är att välja den optimala metoden för att balansera investeringar och driftskostnader - samtidigt som man skapar rikliga affärsmöjligheter för att särskilja sig från konkurrenterna och säkerställa att investeringen inte leder till en återvändsgränd när tekniken mognar ytterligare.
För mer information
Partner Fredrik Svensson, fredrik.svensson@glaze.dk, +45 70 23 50 05